Om äkta kärlek existerar under tonåren är olika från person till person anser jag. Vissa kanske har ett enormt intresse för hästar och ägnar mest tid och kärlek till hästen och mår prima utav det. Medan andra träffar sin första kärlek och får sin första kyss under tonåren. Jag håller inte med en kommentar från Mr.X (I know who you are) som skrev att man under tonåren inte vågar vara sig själv förrän man är vuxen. Nja på den säger jag. Jag vet att det finns många starka tonåringar/ungdomar som är sig själva. Samtidigt som jag vet att det finns många som inte är det, vilket är synd.

Vad självständig har att göra med kärlek förstår jag faktiskt inte riktgit Mr.X, men det är din åsikt.

Mogenhet tror jag spelar stor roll. För mig är kärlek om accepterande, att man ger och tar även när man inte vill.

Ålder och kärlek spelar absolut ingen roll. Klart man kan bli kär på dagis, jag var det. Klart man kan falla för någon även om man är 70 bast. Det jag kan finna lite fel är i sådana fall om en 10 åring blir tillsammans med en 16 åring. Där kommer mogenheten in.

Får jag vara personlig? Eller jag är väl redan det?!

I vilket fall så har jag upplevt och upplever för tillfället äkta kärlek. Jag har aldrig varit så här kär och lycklig. Jag och min kärlek har snart 10 månader ihop. Plus att vi bor ca en och en halv timma ifrån varandra.

Det är nog en definitionsfråga som variera hos alla. This was my story and I beleive in real love dont matter what age you're in.