En stor växande känsla inombords som inte går att stoppa. Den gör min puls gå upp i varv och värme strålar ut ur min kropp. Jag vet inte var jag ska ta vägen eller vad jag ska göra med mig själv. Detta är den västa känslan som finns. Att känna att allt kommer gå åt helvete. Det är vid sådana här tillfällen självförtroendet ligger långt ner i botten. The botten is nådd you know.

---

Nej, hörrni. EGOBOOST for the win! Jag är människa precis som alla andra. Jag mår inte så jättebra just prick nu. Men det gör inget. Jag tror på att man måste låta sig själv känna. Allting måste gå neråt för att sedan kunna gå uppåt. It's ok not to be ok. Jag tänker lägga mig och äta choklad i sängen med min svenska redovisning och gråta lite då och då när det behövs. Det hjälper. Dock ska man inte gå helt under jorden. Våga känna men våga också prata om det. Det finns alltid den som bryr sig om en! Även om man inte tror det! Jag har turen som har två alldeles enanstående människor runt mig. Gustav och Juli. Jag lever fan för de! Livet äger hörrni. Även om skolan finns. DET ORDNAR SIG är mitt motto. Tro mig, det stämmer!