Jag är väl precis som vilken tonåring som helst när det gäller mitt humör. Det går lite fram och tillbaka lite som det vill. Igår ville jag gråta, skrika och stampa. Jag var arg på mi madre och ledsen för att jag inte kunde hänga med G till hans landställe idag. Men helt seriöst nu, jag har det så sjukt bra! Jag är otroligt lyckligt lottad! Många 16 åringar i världen kan inte ens drömma om det liv jag lever. Till exempel min 16 åriga kusin i Thailand, hon har knappt råd att gå till skolan? Är det rättvist, när jag och du som läser detta har skolan som vår vardag och är vi inte där gilltigt så hamnar vi i trubbel. 

Jag och Gustav pratade om det igår att fattigdom inte bör existera. Han tycker att det faktiskt måste göra det för annars är det ingen som vill göra de lite sämre jobben med dåligt betalt fastän de behövs. Hänger ni med? :P 

Mitt mål i livet är att bli härskarinna över hela vida världen. Jag vill inte ha det som en diktatur men jag vill ändå på något sätt sitt högst upp. Hur vet jag inte än. Men om det skulle gå igenom skulle jag ta bort all fattigdom och svält. Skulle göra allt så rättvist som möjligt. Hell yeah! 

Jag är jätte lycklig! Bara så alla vet! *intresse handboken antecknar*