Detta inlägg är inte till någon person där ute utan bara några allmäna personliga tankar. 

I ett förhållande vill jag att min pojkväns ögon bara ska se mig. Jag vill vara den snyggaste och finaste han vet om. Jag vill vara den han berättar allt för och kan prata om allt med. Jag vill helt enkelt vara den enda. Är det fel eller konstigt på något sätt att känna så? För visst vill man väl vara den enda han skickar hjärtan till? Den enda han verkligen älskar och känner sig lockad till? 
Samtidigt så är båda parterna människor. (känner att det blir lite blandade pronomen och skit här) Jag menar, det är väl självklart att man inte kan stänga sig och bara se en person, eller hur? Det kommer alltid finnas någon bättre, någon snyggare, någon lugnare, roligare, gladare, kreativare eller vad som helst! Men trotd det tror jag alla flickvänner kan erkänna att det ändå finns en massa avundsjuka i förhållandet. Avunsjuka är så svårt att styra. Det är en känsla som bara kan välla upp. Vissa känner mer medan andra inte känner något alls tror jag. Det kan vara på en av pojkvännens tjej kompisar till ett gammalt ex eller bara ett tidigare ligg. Någon som känner igen sig?